Så var den äntligen här - hösten! Visst var sommaren skön. Speciellt denna sommar var en RIKTIG, gammaldags sommar med sol, värme, bomullsmoln då och då på den annars klarbå himlen, med blommande vägrenar, med söta smultron, duniga fågelungar. Allt var som det skulle. Ändå kunde jag ibland längta efter en riktigt regnig dag med uschlig vind, som slog regndropparna mot fönsterrutan, så att jag med gott samvete fick lov att lägga mig på soffan med en mjuk pläd över mig och båda hundarna tätt, tätt intill. Inte har jag läst då bara vilat, lyssnat på vovvarnas lugna snusande och på deras lugna andetag. Trädgårdens växter har fått dricka välbehövligt himlavatten.Gräset har slukat varenda droppe som strilat ner. Alla buskar med sina dignande bärkart har fått något att skicka vidare till den yttersta toppen av busken. Och sedan kom solskenet igen och värmen. Trädgårdens alla blommor prunkade. Färgerna ville överträffa varandra. Bären blev solmogna, glänsande och söta. Allt togs om hand och sylten bildar fina rader i skafferiet.

Sommaren har inneburit en traditionell sommarresa till havsbandet. Basenjisarna fick åter igen känna frihetens vindar rufsa till svanstippen, när de satt på bergsknallen och begrundade horisontens försvinnande i aftonrodnadens hav. De fick jaga storsländan i vassen och fjärilarna i rabatterna. De fick beundra de snabba ödlorna i bergskrevorna och lyssna på skriande måsar. Matte satte nät med syster och fick fina abborrar som röktes vid stranden. Basenjisarna tyckte röken var spännande och luktade gott. Vågorna kluckade mot stranden och solstrålarna lekte på vågorna, men basenjisarna höll sig på betryggande avstånd. Tassarna värjde sig mot den blöta sandkanten, grävde i sanden men på lagom avstånd. Den bästa platsen var trädgårdsbordet. Bra utsikt, inga myror och varm sol. Trist att tvåbeningarna ibland ville erövra bordet för sin kaffestund, men lite fikabröd landade hos de vaksamma vovvarna liksom lite kaffeslurk. De ljusa sommarkvällarna njöt alla av på torpet och morgnarna blev njutningsfulla. Ingen stress.

Väl hemma igen väntade trädgårdssysslor. Basenjisarna hjälpte till lite här och var och luckrade upp jorden. De var med Husse och Matte hela tiden. Samverkan och samarbete i ett team.

Vi har också gjort en trevlig utflykt till Nora. Där trivdes basenjisarna så bra. De blev väl omhändertagna av hundvana tvåbeningar som hade full fårståelse för basenjisarnas medfödda nyfikenhet för matbordet och dess läckerheter. I Karlstad träffade vi Tabbys son och tillika Devas lillebror. Det var toppen! De tvåbeningarna var också så mysiga.

I måndags cirklade svalorna över oss och skriade sitt adjö till sommaren. I onsdags var de alla borta. Hej då goa sommar och välkommen goa höst!    

Damen har hållit ett vårtal på hembygdsgården. Nordan släckte eldarna, men pånyttfödelse och förändring är ju vårens budskap, även om vi inte lyckades bränna det gamla för att ge plats åt det nya. Inga hopp över eld blev det heller, men en bra början på begynnande maj. Kaffe med hembakt serverades i fornstugan, där värmeljusen hade värmt upp "stuvan" till en behaglig och njutbar temperatur.

Damens vovvar vilade hemmavid. Det är lite tungt att vara en löphund, det är SÅ mycket att hålla koll på. Nosa och känna efter, och är det två löphundar det handlar om samtidigt, är spänningen mer än tvåfaldig. Tänk att det kan finnas så mycket intressant vid varje lilla grässtrå. Traktens hanhundar visar sin tillgivenhet, passion och underdånighet. En charmig  hanne med ena örat upp och det andra ner dansade argentinsk tango med lilla Deva. Mor Tabby såg ogillande ut. Hon ansåg det inte passande. Varför dansade han med Deva, när hon fanns? Rivaliteten var tydlig. Promenaderna tar numera mycket längre tid. Lärkorna är inte intressanta, inte duvorna eller kråkorna heller. Däremot kan en doldis till katt under någon buske väcka urkänslan "en katt ser lustig ut, när hon burrar upp sig och ser ilsken ut. Henne ska vi leka jage med". Trist, att Matte alltid är på sin vakt. Hon säger löjligt mjukt till katten:" Lilla Kisse, inte behöver du vara rädd för vovvarna. De är ju katter i hundgestalt och vill bara leka". Leka? Ha! Vi vill jaga och se katten springa och gärna klättra upp i ett träd. Varför får vi inte det? Vi får nosa på grodorna på vägen. Det är inte roligt. De ligger ju bara där. Tur att det blåser friska vindar ibland, då kan vi jaga torra löv. Lite kul, för man vet aldrig hur de flyger och vilka krumelurer de gör. Men inget går upp mot lukterna. De är spännande för de är ju små kärleksbrev, som ska besvaras så länge det finns "bläck" att skriva med.

I morgon är det en ny dag med nya upplevelser. Det gäller att sova för att orka med allt...

Livet är mycket märkligt och överraskande för både hundar och hundägare. Det har visat sig att Valpen Deva är snabb som blixten, egentligen snabbare. Hon sniker förbi en utan märkas, extra trist när det gäller ytterdörren. Husse skulle byta batteri i ringklockan. Detta tilltag kräver en öppnad dörr. Inga problem. Basenjisarna sov sött i soffan. Husses säkerhetsinstinkter var vilande. Och voilá, batteriet var bytt och klockan klingade vackert. Varför kom bara en hund framrusande, då dörrklockan ljöd? Plötsligt ringde ringklockan igen. Denna gång icke för testning. Husse öppnar med Tabby alert vid sin sida. Plötsligt skådar Tabby inom en bråkdel av sekund, att damen på trappan har en liten hund  bredvid. Och bakom damen och hunden står lilla Deva, oskyddad, värnlös... Tabby störtar fram, biter den lilla hunden i benet, välkomnar oroligt Deva, som graciöst trippar in utan att förstå något av ståhejet utanför. Damen ville bara hjälpsamt meddela oss att Valpen var på fri fot i området. Efter en liten stund ringde dörrklockan igen. Damen ville ha lite hushållspapper för att torka blodet på den lilla svarta hundens bakben. Det kändes olustigt och beklämmande. Vår älskvärda lilla Tabby hade aldrig visat sådana tendenser förut. Likadant beteende som älgmamman visar då någon råkar komma mellan henne och kalven? Kalven/valpen ska räddas! Kostnade för denna incident blev 1300 kr för läkarvård, sövning, undersökning, mediciner och resekostnader. Just nu råder lugn och stillhet i huset. Två fina basenjisar drömmer fina basenjidrömmar i sin basenjisoffa bredvid Husse, som ser på TV. Helgen lägrar sig över den lilla basenjifamiljen.   

Hemma igen efter en uppfriskande basenjipromenad i den vackra mjuksnökvällen. Lätta snöflingor singlade ner på de lyckliga vovvarna, som drog målmedvetet mot fotbollsplanen. Där brukar hararna ha sina kvällspass. I kväll fick nosarna nöja sig med den goda hardoften. Inget fritt spring i mörkret. Det fria springandet har minimerats här i tätorten efter det att en argsint Farbror Bonde kom stegandes från sin ägandes gård och frågade om de glatt springande hundarna var våra. Ja, svarade vi med ett leende. Bonden log inte. Hundarna lär ha jagat HANS rådjur i skogsdungen. Det fanns inte snö, därför ingen skare, så gentligen fick ju rådjuren bara lite motion, tyckte jag i mitt stilla sinne. Men jag var väl partisk. Bonden ville ju jaga själv och få korn på feta rådjur i stället för vältrimmade muskelpaket. Han ville inte se våra basenjisar mer. Det slipper han. Vi åker till landet. Där får de springa av hjärtats lust, både våra hjärtans och deras. Förresten undrar jag hur man kan med att skjuta SINA rådjur? Bor de i Bondens lilla dunge, måste de väl vara nästan tama? Det tycker jag är svekfullt. I eftermiddag har basenjisarna och Matte haft en underbar tid tillsammans. Matte fick tidskriften Antik och auktion i brevlådan. Hon satte sig i den bekvämaste fåtöljen med en kopp härligt te vid namnet I stället för en blomma, och läsupplevelsen fyllde kroppen och själen. Valpen kröp tätt intill i famnen, mamman snurrade runt några varv på soffryggstödet och kurade ihop sig till en kompakt kanelbulle på den mjuka fleecefilten. Allt var frid och fröjd, förnöjsamhet och tacksamhet lägrade sig i stillheten och vi var ett: hundarna och jag. Ibland öppnades ett öga, blicken dröjde vid Matte ett ögonblick, en belåten suck och sedan tog slummern vid. Ute föll snön lätt, skymningen tätnade. Plötsligt lyftes två huvuden, exakt samtidigt. Två par öron vändes vaksamt mot köksfönstret. Och med ett jätteskutt hoppade basenjisarna ner och rusade mot ytterdörren. Bilen kom. Husse kom. Flocken fulltalig! Vilken hälsningsceremoni vid dörren. Valpen kråmade sig, strök öronen bakåt, klängde sig mot Husse, slickade handen, fingrarna, snurrade runt och visade med hela sitt väsen att all kärlek i den lilla kroppen tillhörde Husse och bara Husse just i denna stund. Tabby hälsade värdigt med sin integritet i behåll. "Kul att du är hemma ". Hon drog sig tillbaka, kunde inte riktigt dölja sin inneboende glädje, vände sig om några gånger innan hon böjde sig mot matskålen, tittande i smyg på Devas ritual runt Husse. Vilken lycka att få bilda familj med två basenjisar ! Hur var livet före deras intåg i familjen? Hur var det?  

Tidigt uppvaknande. Telefonen ringde före väckarklockan. Dåligt tecken. Ett litet yrvaket basenjihuvud tittar fram underifrån täcket. Vad är detta? Den andra basenjin rör inte inte en fena, snusar lugnt vidare. Hon har lärt sig under sitt fyra-åriga liv att ta det lugnt ifall inget särskilt lockar. Nu lockar bara den mjuka varma bädden. Valpen däremot välkomnar morgonen. Hon sträcker på sig, stretchar... Tänk så lång en basenji kan bli, innan hon utan förvarning, är på benen och flyger ner från sängen! Här är JAG, jag ÄLSKAR världen! Vad ska ja nu hitta på, nånting som får liv i Matte och Husse!? Hämta en sko och låtsas tugga på den? Kolla om köksstolen inte är på sin plats, under bordet, utan utdragen, av misstag...glömd, efter kvällskorsordet? På bordet brukar det finnas pennor, suddgummin, glasögon, telefoner och annat smaskigt, tuggbart. Nä, inget intressant idag, får väl genomsöka min leklåda. Där finns ett och annat, som går att tugga på i brist på bättre.

Matte tog vovvarna på morgonpromenad. Småkyligt. Duggigt. Trist. Men, det fanns flera nya dofter att insupa och svara på. De aktuella morgongöromålen avverkades och sedan kallade hemmet och sedvanliga belöningen, levergodis. I det sammanhanget tränar vi små basenjitrix: Sitt! Hoppa! Snurra! Gå runt! Följ med! Vänta!

Sedan skulle matte på kurs, Husse på möte, och basenjisarna skulle vakta hemmet.

När Matte kom hem, möttes hon av en lätt upprörd Husse, som kunde förtälja Lill-Devas senaste upptåg. Jodå, Deva har lärt sig att söka igenom både Matte och Husse jackfickor i hallen. När hon sträcker på sig å det längsta hon kan, når hon fickorna med plastpåsar, överbliven levergodis, pappersnäsdukar och annat användbart. Idag fanns Husses mobil där! LYCKA! Ingen såg den sprintande vålnaden som med mobilen i högsta hugg skyndade till slaktplatsen, mjukmattan i vardagsrummet. Där ägde illdådet rum! Tänk så många olika bitar, pyttesmå och stora, plast och metall, kunde få plats i det lilla plastfodralet! Deva hade gjort ett rejält arbete, inte en del var vad den varit. Men det som hänt, hade hänt, inget att gråta över spilld mjölk = forlorad mobil. Den var ju lite gammal, batteriet blev redan så snabbt urladdat... Simkortet var i en bit och kunde flyttas till Mattes gamla mobil. Voilá, Husse har en "ny" mobil. Lite tuggad i kanterna, det gjorde Tabby, när hon var unghund. Men användbar och det var huvudsaken. Eftermiddagen tog vi det lugnt. Husse på kurs och basenjisarna och Matte sov i soffan efter lite skrivbordsarbete.

Sedan såg basenjisarna och Människorna på TV. Vid några tillfällen lyfte basenjisarna på huvudet, spetsade öronen och lyssnade uppmärksamt... skriet från vildmarken kallade! Det var Malena Ernman sjöng koloraturarior!

Nu är det sen kväll. Vi skall ta en kvällsrunda och sedan skall vi till Jon Blund, hela familjen  

En underbar februarilördag! Sol, lite värme och fågelkvitter. Vi åkte till landet så vovvarna fick springa av sig sin sprudlande energi. Att vara på landet innebär frihet... inget halsband, inget koppel, inga förmaningar, inga måsten. Undersökning av allt intressant utan minsta restriktioner. Synd att det inte finns fartkameror i skogen. Hade varit intressant att veta vilka fartnivåer de små vildbasarna kan komma upp till. Tassarna vidrör knappt marken när nästa doftsensation lockar till sig en ivrigt darrande nos. Skritt, trav och galopp gäller för hästar. För basenjisar gäller skritt, sprint och flyg! Vid flyg glider de genom luften. Öronen bakåtvikta, svansen nästan rak och ögonen stint framåtriktade. Mattes och Husse bedårande flyghundar, som ingenting har gemensamt med de stora fladdermössen i fjärran länder. Dessa finns runtomkring utan att synas utom då de lockas fram av Mattes locktoner. Alltid är de inte helt redo, då visar de sig bara, struntar i godiset i Mattes hand. Det får vänta. Det finns kvar vet basenjisarna, men doftsensationerna är flyktiga och måste fångas i flykten. En sådan dag fortsätter hemma i soffan med basenjidrömmar, tätt intill varandra vilar? sover? de, nosen under svansen, tassarna mjukt under de böjda benen. Allt är så stilla, så stilla, en liten snusning ibland. Basenjidrömmar i basenjiuniversum.

Här är damen, som har en liten röd stuga mitt i skogen, där de fantastiska basenjisarna kan springa runt av hjärtats lust. Inga halsband, inga koppel, bara en oändlig frihet och lycka. Visserligen inga grottor men en grävlingslya att tumla omkring i och söka spännande vinklar och doftsensationer i. Lite trist att åka bil innan man kommer fram, men det är värt besväret. Nosen upp i vädret, svansen i fast knorr och full fart framåt! Allt går i flygande tempo. Ibland är alla fyra benen i luften samtidigt. Detta är flyghundar! Vid vissling, lyfts huvudet en aning, vänds mot Matte eller Husse i fjärran, koll att de är på plats och full fart framåt igen.